Annika Wennberg och Louise Villa 26 mars – 10 april 2022

Annika Wennberg
Foto: Göran Bjelkendal

Annika Wennberg, född 1970, bor i Göteborg och har sin ateljé i Lödöse. Hon har examen i hantverk och design från HDK Göteborg och Konsthögskolan Valand.

Min praktik innefattar skulptur och relief med hållbarhetstänk. Det är naturen, nutiden och
speciella platser som inspirerar mig. I mitt konstnärliga uttryck vill jag betona en dubbelhet inför
formen. Ofta är min ambition att uttrycka både positiva och negativa känslor i ett motiv.
Samtidigt söker jag närvaron av något annat, men det är hemligt.
——————–
Ateljén ligger på en liten höjd med utsikt över ett varierat landskap med åkrar och
träddungar. Att kalla det ateljé kan kanske ge fel bild av Annika Wennbergs arbetsplats. Vid
gaveln på ett uthus är ett korrugerat plasttak utlagt på några reglar. På en sida är ett
vindskydd uppsatt, två sidor är helt öppna.

Eftersom det är en arbetsplats har den sin egen ordning, för en tillfällig besökare svår att upptäcka, men att hon arbetar med trä är ställt utom allt tvivel. Förutom råmaterialet i form av pinnar, kvistar och kubbar i en stapel vid ena sidan ligger ämnen i olika stadier av bearbetning utströdda här och var. På en hyvelbänk ligger
verktyg och framför den två olika täljhästar som hon själv byggt.

Färdiga, halvfärdiga och påbörjade skulpturer står, ligger eller hänger på olika ställen runt om. Det här är hela skogen och alla träpinnar på en och samma gång. Olle Niklasson, Zenit sommarnummer 2021
annikawennberg.com

Louise Villa

Född 1974, bosatt i Dalby utanför Lund.
Utbildning: Dômens grafikskola i Göteborg, kandidatexamen i design, HDK-Valand 2001.

Jag målar med olja och akryl, mest akryl eftersom jag har bråttom att få ut alla idéer och akryl torkar fortare än olja. Så här brukar det gå till: jag får en idé från en utställning jag sett, eller ett bokomslag, eller Instagram, eller reklam i tidningen. Det kan vara ett berättande som en kvinna med en fågel, eller bara en nyans som jag måste prova eller en vinkel jag aldrig testat. Men det börjar nästan alltid med något jag sett.

Jag drar snabbt upp en bakgrund som jag sedan placerar mitt experiment på, alltså kvinnan med fågel eller nyansen eller vad det nu är. Sedan sitter jag i soffan mittemot och tittar tills jag känner, ganska starkt ”jag ska ha något gult i högra hörnet”, då rusar jag fram och målar dit det. Sedan sitter jag i soffan igen och väntar på nästa idé ”det ska vara ett svart streck längts upp” och så vidare. Ibland sitter jag länge i soffan, ibland hinner jag inte sätta mig förrän jag är tillbaka vid duken igen.

Ibland tänker jag att detta måste vara vad som kallas ”intuitivt måleri” men jag tänker också att det handlar om skolning. Att jag gått fem år på konstskola och där blivit matad med komposition, komposition, komposition. Det är nog en kombination där det inte finns en gräns mellan var det ena slutar och det andra börjar.

Jag vet oftast genast när målningen är klar. Plötsligt är den liksom mätt och vill inte ha mer från mig. Ibland har den fått för mycket, men jag låter det vara. Jag ändrar sällan.
louisevilla.se