IDA ERIKA ABRAHAMSSON
Mitt arbete är ett sätt att kanalisera det jag går och tänker på, känner eller berörs av. Jag intresserar mig för relationer, möten och samspel mellan människor, psykologi, minnen och våra innersta känslor. Jag tänker på vad som påverkar oss till att bli dem vi är, vad som gör oss olika eller binder oss samman.
En del av det jag gör skulle man kunna kalla självbiografiskt. Porträtt av ett tillstånd eller en känsla jag har, om man nu kan beskriva det så. Min arbetsprocess är ganska direkt och intuitiv. Jag formar och granskar, gärna i ett snabbt tempo. Jag strävar efter en enkelhet i formen så att jag sedan kan leta efter djup och komplexitet med hjälp av olika lager av skuggor och svärta.
Att teckna är det roligaste jag vet. För mig är teckningen lika viktig, om inte viktigare, än själva formen. Jag ser skulpturen lite som ett tomt papper, som ger mig möjlighet att ge mina teckningar en tredimensionell känsla.
Ida Erika Abrahamsson bor och verkar i Göteborg men kommer ursprungligen från Nyköping på Östkusten. Just nu arbetar Ida med att illustrera sin första barnbok (skriven av Sanna Larén och kommer ut på Idus förlag,) samt har två kommande separatutställningar, i Göteborg och i Stockholm.
Ida Erika på Instagram
Ida Erikas webbplats
AMALIA BILLE
Amalia ställde ut på Flaménska galleriet redan i januari 2019. Nu återkommer hon med några utvalda verk.
”Mitt arbete är ett utforskande av det mänskliga och existensiella, ett inre landskap av vitt skilda nyanser. Det tveeggade intresserar mig, att gestalta det dubbelbottnade i tillvaron och det som befinner sig i gränslandet mellan skiftande tillstånd. Ansiktet och ögonen är ofta centrala i mina verk och huvudet som en slags boning för vad som ryms i blicken. Huvudformen är återkommande och genom denna repetition uppstår ett eko, där små förskjutningar sker i varje upprepning. Det direkta språket är något jag håller fast vid. Jag dras till det lekfulla med mörkare undertoner, i dessa mellanlägen söker jag finna den absoluta brännpunkten. Mina verk handlar alla om ömtålighet och utsatthet, men också om inre styrka och det okränkbara inom varje människa.”
Amalia Bille tog examen i skulptur på Hovedskous Målarskola 2002, en Bachelorexamen i textil konst på HDK i Göteborg 2006 och Masterexamen på HDK i keramik 2017. Under 2018 och 2019 har hon ställt ut på bla BERG Gallery, Cecilia Hillström Gallery, Dalslands Konstmuseum, Höganäs Keramiskt Center och Galleri Thomassen i Göteborg. Hon har genomfört sitt performanceverk Drop-in-porträtt på bla Göteborgs konsthall och Borås kulturhus. I somras var hon aktuell med utställningar på Alma Löv Museum, RIAN Designmuseum, Rörstrands Museum samt GIBCA Extended. Billes verk har köpts in av bla Statens konstråd, Borås kommun, Linköpings kommun, Stockholms Läns Landsting, samt av ett flertal privata samlare.
TOVA DAHLSTRÖM
Tova, vår yngsta utställare, är 19 år och tog studentexamen på Bäckängsgymnasiets estetiska program med inriktning bild och formgivning våren 2019. Blyertsteckningen ovan visades första gången på avgångselevernas utställning på Flaménska galleriet i maj.
Jag tycker om att utforska olika genrer och tekniker men håller mig främst till blyertsteckning och akrylmålning. För det mesta målar eller tecknar jag realistiska porträtt – av familj, vänner eller personer jag ser upp till. I mina porträtt försöker jag ofta få fram en fångande blick. Jag gillar även att experimentera med ljus och olika färger för att uttrycka en specifik känsla eller stämning. Jag hämtar min inspiration från Internet, andra konstnärer och människor runt omkring mig.
HERMAN FOGELIN
Konsthantverkaren och keramikkonstnären Herman Fogelin, föddes 1947 i Uddevalla. Han studerade vid Konstindustriskolan 1970–1974 där bland andra Carl-Harry Stålhane var hans lärare. Herman har gjort offentlig konst i Lundbytunneln i Göteborg, Gårda Brandstation, Reumatologen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och forskningsbiblioteket på Karolinska institutet i Stockholm. Hans konstnärliga förebild är den finländske formgivaren och keramikern Birger Kaipiainen.
Herman mottog Göteborgs spårvägars kulturpris 2010 och fick då en spårvagn uppkallad efter sig.
Han är representerad på Röhsska museet, Kalmar konstmuseum, Statens konstråd, Stadsmuseet i Göteborg, Borås vårdskola och i många landsting och kommuner.
Herman Fogelin dog den 20 november 2020. En stor keramiker, en vänlig människa är borta. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.
PATRICK KARLSSON
Jag tycker det är spännande att pröva mig fram och jag vet sällan var jag ska hamna med en bild innan den är klar. Som person är jag nyfiken och intresserad av det mesta och förutom att göra digitalkonst så skriver jag också och gör musik.
Det är en spännande upptäcktsresa för mig att utforska digitalkonstens möjligheter och jag kan utgå från ett foto jag tagit eller bara en form eller en ide och sedan kombinera olika tekniker för att hitta något nytt.
Jag använder mig av fraktalkonst, digitalmåleri, fotomontage och 3D modellering då jag skapar mina bilder och jag gillar färgstarka och uttrycksfulla bilder, surrealism och jag jobbar gärna med symbolism.
MÄRTA MATTSSON
Rebirth
Ibland ser jag skönheten i saker som andra människor tycker är konstiga eller t o m motbjudande. Jag blir fascinerad av känslan man får när man inte vill titta på något – men ändå inte kan låta bli. Mina smycken handlar om spänningen mellan attraktionen och äckel.
På 1700-talet upptäcktes många nya arter av djur och växter och att samla föremål likt dessa i naturaliekabinett blev populärt. Många människor samlade rariteter eftersom det gav dem känslan av att omge sig av något särskilt och extraordinärt. Tanken med naturaliekabinetten var inte att på något sätt sympatisera med de utställda varelserna, utan man skulle istället förundras över deras besynnerlighet. Numera, då få nya och exotiska arter upptäcks, använder jag döda djur i min konst för att väcka nyfikenhet och förvåning. De döda materialen förvandlats och får nya liv i form av smycken.
Märta Mattsson har bl a utbildat sig vid HDK I Göteborg, BA 2008 och Royal College of Art i London, MA 2010. Hon finns representerad i många samlingar och har ställt ut både nationellt och internationellt sedan 2016.
Märta Mattsson
Intervju i Zenit 2019
MALIN MOSSBERG
Malin Mossberg är född 1972, uppvuxen i värmländska Molkom och har målat sedan barnsben. Inspirationen hämtar hon från den drömska naturen som omger hennes föräldrahem men likaså från sin kubanska familj där dans och musik är en stor del av vardagen.
Malin målar i egen ateljé i sin numera hemstad Göteborg. Relationen mellan människans inre och de yttre landskapen är ett genomgående tema som återspeglas på ett ödmjukt och ärligt sätt i hennes verk. Akvarell som konstform ger henne spelrum att skapa en mysticism som i stundens skapande väljer sin egen väg. Tankeprocessen sker innan, en process som är ständigt pågående, mer intensiv innan hon börjar måla. Hon samlar på sig material, fotografier och skisser och gör ett slags mentalt moodboard. Att skapa målningarna med figurer som hon ofta gör är egentligen två olika processer – en att skapa själva formen med rätt uttryck och en annan att måla landskapet för att få till en speciell stämning. Ofta får hennes dotter sitta modell för kvinnogestalterna. Dottern utbildar sig till dansare och har ett uttrycksfullt kroppsspråk.
Jag arbetar varje dag, det är som vilket annat jobb som helst egentligen. Rutiner och disciplin är viktigt, det går inte att sitta och vänta på inspiration.
Utvalda verk av Mossberg har ställts ut på bland annat Edsvik konsthall, Galleri Backlund, Rackstadmuseet och Higher Art Gallery, USA.
SAMOT NOSSLIN / UNDERHYPNOS
Jag tillåter slumpen att styra. Tillämpar magkänslan. Åker bergochdalbana.
Tar nuets alla ångestuttryck med en klackspark. Inte genom att blunda, utan istället ympa världen med ett närmast dadaistiskt motgift.
Jag blandar och tar, återvinner och förnyar, korsar och utvecklar. Jag driver ofta mig själv till att byta spår, slår krokben på mig själv för att inte fastna i rutiner.
Jag har ett ständigt behov av att få uttrycka och utveckla mitt konstnärskap vidare.
Det viktiga är inte alltid resultatet, utan snarare att befinna sig mitt inne i ett flow. Att sväva iväg, bubbla över och stormkoka.
Mitt konstnärskap är en form av loop. Det finns ingen startpunkt, inte heller något slut. På så sätt hänger allting ihop. Allt har en koppling.
Resultatet av detta har blivit fanzines, böcker, musik, videor, bilder, skulpturer, skivomslag, utställningar osv.