”För att få inspiration till mina bilder iakttar jag och inspireras av skeenden i vår tid och hur de beskrivs och berättas om i såväl litteratur, bilder som i filmer. Men även den äldre bildvärldens fantastiska rikedom är en stor inspirationskälla för mig. Med många referenspunkter försöker jag i min konst förmedla både en historisk och poetisk syn på tillvaron.
Jag tittar på och utforskar även den äldre konsten för att upptäcka likheter och beröringspunkter mellan dåtidens konst och nutidens symboliska bildflöde, mening och innehåll. Jag ser ett ständigt skiftande och pulserande utbyte av tankar, idéer och föreställningar genom tiden. Det öppnar upp för olika möjligheter, tolkningar och omtolkningar som jag inspireras av och använder i mitt skapande.”
Recension i Borås Tidning 18 april 2018
Torbjörn Damm visar människans förstörelse
Genom åren har Torbjörn Damm ställt ut i både solo- och samlingsutställningar på bland annat Flaménska Galleriet, Ålgården, Borås Konstmuseum, Rydals Museum, och Marks konsthall. Nu ställer han ut ett antal av sina mindre verk – kollage, etsning, och olja – på Flaménska Galleriet.
Det är ingen romantik som möter mig på Torbjörn Damms utställning. Istället ser jag de mörkaste hörnen av mänsklig historieskrivning. Hur vi sa farväl till naturen som födde oss för att anamma kärleken till allt det industrialiserade. Hur civilisationen lockade med sitt ljus (artificiellt såväl som bildligt) och som tillsammans med skiftande trosuppfattningar och maktmissbruk, stridigheter om allt det som civilisationen gav, lett till där vi står i dag – med en planet svältande på naturresurser, regeringar som krossar sina egna folk, och där kärleken till det materiella många gånger tycks överskugga medmänskligheten.
Det finns nyfikenhet och viss optimism i hans verk, ja, men kollagens tidningsurklipp från historiska upptäcktsresor för oundvikligt tankarna vidare från sund mänsklig nyfikenhet till kolonialiseringen som följde den. I en oljemålning ringlar lianer drömskt ner i ett djungellandskap. Emellan dem? Människor som bygger upp en civilisation. I en annan målning tycks människor sugas upp från landskapet för att föras genom civilisationen mot ljuset.
Kollagen tycks mig rymma dörrar till vårt mänskliga förflutna. Dörrar som gömmer allt från historieberättande, sagor, uppfinningsrikedom, upptäckter, konst och tro, till industrialisering, maktfullkomlighet, materialism och krig. Genomgående i utställningen ser jag människors nyfikenhet, på gott och ont. Vad den har lett till, och vad den har orsakat. Människorna i Damms verk tycks ständigt i rörelse. På väg att upptäcka något nytt, uppfinna något nytt, skapa något nytt, rör de sig genom sin egen historieskrivning.
Med dessa få verk lyckas Damm knäppa oss på näsan med hundratals år av mänsklig historia och vad den har lett oss till. Kollagen är spännande och stämningen i dem, stil- och färgmässigt, för mig till ett London i industrins vagga. Disigt, hektiskt. Den enda romantik jag finner, är i den ensamma fjärilen som ryms i ett av kollagen, samt i de renässansinspirerade oljemålningarna där naturen får stå ensam, opåverkad. Eller där människorna får ta en liten plats, sin egen och ingen annans.
Var: Flaménska Galleriet
Pågår till: 29 april