I mina bilder är det ljuset som bestämmer. Även när bilden är nästan helt mörk.
Bilderna har en realistisk ton, de är avbildande, men det är en inre värld de skildrar. Detta är tydligare i måleriet än i torrnålarna. Torrnålarna utgår oftast från en existerande plats medan målningarna befinner sig någonstans mellan dröm och upplevd verklighet. Med åren har färgskalan i måleriet sakta utökats och temperaturen höjts. Eftersom jag i grunden är en svart-vit grafiker så har vägen mot färgen varit något av en forskningsresa som sakta vidgat min bildvärld. Den inre världen och allt vad den rymmer, är mer verklig än verkligheten. Bilderna blir till ur inre ekon av en yttre värld i ständig rörelse.
”Endast skuggor och röster. Finns det något så fast på denna jord, något så oföränderligt att man kan tänka på det utan att samtidigt inse att även det har passerat?”
Aleksandar Tišma
Ur Hur man använder människor i översättning av Adolf Dahl.
Mikael Kihlmans webbplats
Läs om Mikael Kihlman på Wikipedia
Utställningen arrangeras med stöd av
