Ulla Zimmerman, född 1943, verksam i Ljung
Utbildning: Konstakademien 1961-1966
Några utställningar i urval:
”Visst faen är jag född, men inte till brottsling”
”Sjöfolk”
”Fabriken”
”Operation”
”Hur står man ut?”
”Då och Nu” Borås Konstmuseum 2013-14
Representerad: Nationalmuseum, Moderna museet samt vid ett flertal konstmuseer i Sverige.
Utsmyckningar i urval:
Råby Västerås, Huddinge sjukhus, Plenisalen LO-borgen Stockholm, Nynäs raffinaderi Göteborg, Nynäs raffinaderi Nynäshamn,Strålenheten SÄS Borås, Dagkirurgen SÄS Borås, Gynmottagningen SÄS Borås,
Stipendier i urval:
Nationalmuseets Unga Tecknarpris – 1965, Ester Lindahls stipendium, LO:s kulturstipendium, Akademiens Folke Hellströms – Lindhs stipendium, Kiruna stipendiet, Johan Ahlbäcks stipendium,
Riksutställningar:
”Fabriken”, ”Samtala utan ord”, ”Man får liksom livslusten tillbaka”
Fem frågor till Ulla Zimmerman ställda av Stefan Eklund, chefredaktör Borås Tidning
Vad var avgörande för att du valde att bli konstnär?
Jag är 16 år – fattigprästen Abbé Pierre visar vägen – vill inte lära mig fler latinska verb – vill bli sjuksköterska eller konstnär – blir konstnär.
Du har på ett ovanligt sätt låtit ditt måleri ta plats och motiv från olika områden i samhället, ofta utsatta – fabriksgolvet, fängelset, bland nyanlända. Vad har drivit dig in i sådana miljöer? Vad tycker du att du kan göra med måleriet där?
Det är ren och skär nyfikenhet – vad döljer sig bakom den slutna fasaden? Jag har mött glädje och stolthet hos de som blivit sedda, samtidigt blir det olika bildreportage, som förhoppningsvis engagerar.
Du har också arbetat med att hjälpa andra människor att uttrycka sig med måleri – utvecklingsstörda och patienter bland annat. Vad ger dig rollen som pedagog?
Det är så roligt att följa olika bildskapare – att hjälpa dem på vägen. En färgdutt kan visa sig vara ett mästerverk!
På senare år har du hämtat många motiv från skogen, gärna när den är klädd i snöblöta färger och vinterkala grenar. Vad är det i de motiven som lockar dig?
Inga traditionella skogsmotiv lockar, men däremot luft, doft, färg och ljud i min skog. Ett vattenblänk, ett harspår, en mossig stubbe kan ge bildfunderingar. Det vita i en bild, som snövitt, är för mig en svår men rolig utmaning. I samverkan med andra färger kan vitt hoppa ut och liknar mest vispad grädde.
Du har gjort flera målningar i dialog med dikter av Werner Aspenström. Vad är det hos Aspenström som du vill möta med ditt måleri?
Jag möter svärta, ljus och tokroliga ordlekar – bilder jag inte kan motstå som: ”Det är skogsmusen som blåser på de torra löven….”
Utställningen arrangeras med stöd av
